Sitter och funderar på vad julen gör med oss människor, och framförallt vad julen gör med alla mammor! I en månad nu har jag läst om alla bak, städ, klappinköp och pynt som alla mammor gör! Hur mycket arbetskraft som läggs ner på att fira jul! Så mycket energi och pengar! Allt för att göra en minnesvärd jul till barnen, och (i det dolda?) för att bli bekräftad!
 På julaftonseftermiddagen börjar inläggen om trötthet och besvikelse! Tröttheten är helt förståelig, besvikelsen är mer diffus! Men den finns där! Sällan är tacksamheten ens i närheten av vad den borde vara med den arbetsinsats som har gjorts! Men så är verkligheten, barnen är inte helt nöjda, för de ville ha något annat/mer, mamman, som slitit mest får minst paket, någon får en bok de redan läst! Det är alltid så, alla är inte helt nöjda, även om ingen är missnöjd! Och mamman lägger skulden på sina axlar!
Tänker på mina vänner som nu flytt julen och befinner sig på en kryssning på Östersjön! Tror att de har det bra!