Ikväll dog min Pappa! Han har varit dålig länge! Så det var ju inte oväntat! Jag är så glad att jag hälsade på honom för några veckor sedan, när han fortfarande var klar i huvudet och orkade sitta och prata! Men jag är ju väldigt ledsen för att han inte finns mer, för att han inte kan lära mig mer...för min pappa hade svar på allt! Och för att han älskade mig förutsättningslöst! Jag är också glad för att jag fick dödsbudet tillsammans med mina älskade barn! Vi delar sorgen! Nu återstår förstås en massa praktiskt arbete, det får vi försöka dela på!
Life goes up and down! Glöm inte att tala om för era kära hur mycket ni älskar dem, helt plötsligt kan det vara försent!
3 kommentarer:
Stor kram till dig och familjen, vännen!
Ja, att berätta för nära och kära hur mycket de betyder för en, är något som jag skulle behöva bli bättre på. Man tar liksom allting för givet och en vacker dag så ja, då finns de kanske inte där mer.
Vi ses nån dag. Stor kram igen!
Jag hoppas du hann berätta för din pappa vad du kände. Hann du inte så vet han ändå. Kärleken har egentligen inga ord som kan förklara - den känns.
Jag sa inte det till min pappa med ord, men när jag var där sist så tänkte jag på det, och försökte visa det på annat sätt! Jag var lite av pappas flicka, Jag hälsade på honom i Afrika, jag ringde till honom, han fanns alltid för mig! Han var den som såg mig, även när jag hade uppförsbacke i livet! Han visste att jag älskade honom, beundrade honom och accepterade honom!
Skicka en kommentar