Idag har det varit begravning! En dag med mycket blandade känslor! Känns ju alltid i hjärtat och maggropen innan begravningen, och väl där går det ju inte att hejda tårarna! Vi som var närmast sörjande gick in sist, och som yngst fick jag gå först av oss! Var livrädd att sätta mig på fel bänkrad, eller snubbla på mattan! Men det gick bra! Förre Ärkebiskopen Gunnar Weman höll i gudstjänsten, han gjorde det mycket bra. Han var vän med pappa på läroverket och de umgicks en del efteråt också! Det kändes väldigt bra att han ställde upp, trots att han är pensionär och befann sig i sommarstugan! Jag fick honom till bordet också vid förtäringen efteråt. Han var lättpratad och kom ihåg att han hade döpt mig!!!
Vid begravningar träffas ju också släkten, och vi konstaterar att vi numera bara träffas vid sådana tillställningar! Hur har det kunnat bli så? Vi som var så tajta? Jo jag vet ju varför, men saknar kontakten med alla farbröder, fastrar och kusiner!
Efter att ha hämtat lite av pappas tillhörigheter åkte vi hem! Vi stannade i Gimo och åt glass! När jag klev ur den luftkonditionerings-kalla bilen fick jag samma känsla som när man kliver av flygplanet i Grekland! Värmen slog mot oss!
Det har varit en dag med blandade känslor! Men jag är mycket nöjd med dagen och tycker att pappa fick en mycket värdig begravning!
2 kommentarer:
Jag saknar också släkten. Vår släkt har glidit i sär pga mammas psykiska sjukdom, tyvärr. Vi ses nog först på mormors begravning. Skönt att din far fick ett fint farväl.
Jag har knappt någon släkt att tala om. Min mor är ensamt barn och min far är adopterad, och det är inte så mycket kontakt, iallafall inte tät, men den sidan av släkten.
Vad bra att allting gick bra och det måste kännas skönt att nu tagit det sista farväl.
Stor kram
Skicka en kommentar