I den allmänna oron och rädslan så passade vi på att gifta oss! Eftersom jag inte visste i förväg hur jag skulle må så valde vi ett litet och enkelt bröllop. Vi hyrde gammelhus och syster Karin fick huvudansvaret för maten! Vi bjöd syskon och barn och bara några få vänner! Trots att jag inte deltog så mycket i förberedelserna så blev jag väldigt trött. Det är uppenbart att sjukdomen påverkar mig mer än vad jag vill erkänna! Men det var värt att bli trött för! Det känns bra att vara gifta om något skulle hända.
Smekmånad blir det inte just nu, vi får ta det när jag orkar mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar