Jag tycker i princip att det mesta fungerar väldigt bra här på sjukhuset! Personalen är fantastisk och jag känner mig väl omhändertagen! Efter fem dagar upplever jag också att övriga patienter verkar nöjda! Tills idag!
En äldre kvinna som bor i samma sal som jag, och är mycket sjukare än jag, håller ändå humöret uppe och skojar och pratar med personalen! Jag förstår att hon har väldigt ont! Hon lyssnar mycket på ljudböcker och personalen hjälper henne att byta skivor! Personalen måste övertala henne att sitta uppe när hon äter och även mellan måltiderna! Hon ringer på personalen när hon vill ha hjälp och verkar omtyckt av dem (hon har varit här flera veckor)
Idag kom hennes dotter på besök, och började klaga! Och varför såg de inte till att hon satt upp? Och fällde de upp grindarna på sängen när hon sov? tänk om mamma ramlade ur sängen? Och hon nådde ju inte ringklockan...osv! Hon bara klagade hela tiden! Hon arbetade minsann som personlig assistent så hon visste hur det skulle gå till!!! (?) Och varför fick mamma bara Alvedon? Varför fick hon inte sin vanliga medicin? (den hade hon fått en timme tidigare förklarade sjuksköterskan,) men det var den stackars underskötaren som fick ta emot klagomålen!
Usch vilka dåliga vibrationer den dottern gav! Hon skulle komma på besök imorgon också, om jag är kvar här kommer jag gå ut från rummet!
1 kommentar:
Kan känna igen mig i dina åsikter. På mitt gamla jobb (demensboende)var vi utsatta för samma sak av en anhörig till sin pappa men som personal är det bara att försöka förklara, se glad ut och ta emot :( Kan vara riktigt frustrerande ibland kan jag lova. Krya på dig nu!
Skicka en kommentar