Tror att min kropp försöker att säga något till mig! Och jag borde nog ha lyssnat lite mer! Har ingen aning om hur länge jag gått med infektionen! En vecka? En månad? Tre månader? Ingen aning, jag har inte kännt efter! Läkaren frågade om jag haft feber? Tror inte det svarade jag! När jag kom hem hade jag 38,8!
Imorgon är sista dagen på pencillinkuren, men jag känner mig inte helt bra än! I morse hade jag nästan 39 graders feber! När jag kom hem från jobbet la jag mig och vilade ett par timmar, och sedan har jag faktiskt känt mig rätt pigg! Lagade kycklingfilé med vitlök och periljesås och potatisgratäng! Minilärkan gjorde vitlöksbröd till!
Har en del jobb att ta igen efter att ha varit borta från världen den här veckan! Petade lite i bokföringen ikväll! I morgon måste jag försöka få en tvätttid så fort som möjligt! Och det behöver städas här hemma!
Igår ringde J! Hemma på svensk mark igen! Han skulle titta in i veckan, vardagen börjar återvända! Bara Duracellen kommer tillbaka också så är allt som vanligt igen! Eller jag hoppas att det inte riktigt är som vanligt!
2 kommentarer:
Jesus! Att du kan stå på benen vid 38-39 graders feber?! Jag är halvdöd vid 37,5...
Det gäller att inte känna efter! Och ta varje tillfälle att hänga över en stol på lagret!
Skicka en kommentar