Men blir jag trött på svalan! Erbjuder honom att ta över min dator för 1500 kr! Ok, inte helt ny men fullt fungerande, med en knappt två år gammal laserskrivare med helt ny toner, finns på plats installerad och klar, nja, jag vet inte säger han! Ska fan plocka med mig den om han inte bestämmer sig jävligt snabbt! Sen kan han sitta och försöka släktforska och betala sina räkningar!

Och vad tycker trollungen? Fan, fattar han inte att det här är ett skitbra erbjudande? Alternativet är väl att köpa nytt? Räcker 8000?  Vi bestämde ju att separera för två månader sen! Hur jävla långsamt kan hjärnkontoret vara? Nu är jag inte snäll, men blir så jävla frustrerad, för tid är pengar! Men jag kommer inte att bjuda på det, jag tänker inte betala för hans datortillgänglighet nästa vecka! Tar med mig grejerna och säljer på blocket!

Nu gnäller jag! Jag gillar ju inte att gnälla, men ibland måste jag! Alla tycker ju att Svalan är så snäll, det är ju alltid synd om honom, men jag är trött på det, Det är fan inte synd om honom! Varför skulle det vara det? Hans mantra är ju att man bäddar sin egen säng, han bäddar SIN säng! Och den är alltid obäddad! Det där skulle vara en symbolik: som man bäddar får man ligga, och bäddar man aldrig, så är det alltid obäddat!

Har jag gnällt tillräckligt nu? Jag vill ju bara att den här separationen ska gå bra, Jag tycker ju om Svalan, hans barn och deras familjer! Och jag vill att trollungen ska känna att alla finns kvar, bara att vi bor på olika adresser och har olika liv! Önskar lite mer samarbetsvilja, ska jag söka på månen eller?